Vem går bakom dig?

Vem går bakom dig?

Med tanke på mina tidigare blogginlägg så kan jag bara rapportera att jag aldrig kommer att bli en elitskidåkare MEN har gjort något de i toppen aldrig skulle kunna göra… Jag har kapat min miltid med typ 10 min 🙂 det säger nog mer om min totala oduglighet som skidåkare vid säsongens start än om min förmåga – men det är roligare att tänka på det som positivt!

Det finns en person som jag tänker på varje gång jag ger mig ut i skidspåret…nu kanske ni så smått börjar fundera på vem det skulle kunna vara. Samuel, någon av mina barn, Gud, någon av mina nära släktingar, mina bästa vänner eller någon av mina härliga arbetskollegor. Å visst kan Gud och alla dessa människor flimra förbi medvetandet på olika sätt mer eller mindre på en runda, men det finns en speciell person som jag ägnar en speciell tanke VARJE gång jag spänner på mig mina skidor och det är Tommy Larsson. Jaha, vem är Tommy då? Jo Tommy är en alldeles speciellt härlig människa som är med i vår församling. Han och hans fru Lena finns det många positiva superlativ att ösa på, dom står mig inte nära personligen, men jag tycker väldigt mycket om dem och uppskattar att ha dem i min omgivning.

Men denne Tommy har ett stort intresse, gissa vad…skidor! Det är han som har fixat ett par riktigt grymma skidor (alltså nu snackar vi RIKTIGT grymma) han preppar mina skidor och ser det som en ynnest att få ta in dem och fixa till dem. Men inte nog med det, han frågar hur det går, han peppar och entusiasmerar så att man vill ge sig ut i spåret med en gång. Utan Tommy hade jag nog inte ens nått upp till mina vanliga 2-3 mil/säsong på skidorna, men tack vare honom längtar jag till nästa gång jag får ställa mig i spåren.

Och det inspirerar mig – tänk att en människa kan påverka en annan människa så mycket genom sitt engagemang för den andra. Och vips tänker vi så lätt att vi i alla situationer ska påverka de omkring oss och ”go the extra mile” osv också blir allt (för mig iaf) ett gapande efter för mycket och jag tappar hela stycket och tänker att jag inte kan, orkar mm.

För ett tag sedan började jag tänka att EN person kan jag ha, att hjälpa, stötta, uppmuntra, investera tid och engagemang i. Och så började jag titta över axeln, vem eller vilka finns redan ”bakom mig”? Den eller dom kanske ser upp till mig, har börja göra det jag redan har gjort ett tag, vill gärna prata med mig eller bara finns i min närhet och på något sätt kanske får inspiration från mig – så har jag lagt mer av min tid och intresse hos dom. Och det har gett mig så mycket egen glädje och så många egna lärdomar och jag har verkligen fått se hur Gud både talar till mig och uppmuntrar mig genom att jag fokuserar och investerar i dessa personer. Jag tänker att det är precis en sån sak Bibeln talar om när det står ”det är saligare att ge än att få”. För salig är precis den känsla man känner när man ser att sin egen lilla del som man bidrar med får betyda något och kanske tom förändra något till det bättre i någon annans liv. Jag i alla fall, upplever då många av bibelns storord: salighet, ödmjukhet och tacksamhet.

Så nu kommer frågan… Vem har du ”bakom dig”? Vem skulle du kunna investera lite av ditt egna i för att den personen ska få växa? Och var inte så svensk att du säger ”ingen” då behöver du våga se dom som finns, för dom finns – jag lovar!

Tillsammans på vägen! /Frida

No Comments

Post A Comment