Träning = glädje

Träning = glädje

Höstlov…ååå, vad skönt! Eller?

En vän till mig insåg hur otroligt lite hon hann under dagarna, barnen ska ha mat, läsas böcker för, mellis, påklädning, utelek, mat igen osv. Nja, med små barn blir det inte så avkopplande och skönt med höstlov – men det blir ett avbrott från vardagssnurren och mer gemenskap.

Vi däremot som har skolbarn har det faktiskt ganska bra. Jag och Samuel har inte kunnat vara helt lediga, men lite mer ledighet än vanliga veckor har det blivit. Eftersom barnen sköter sig själva rätt mycket har vi haft många mysiga stunder med bakning, sena kvällar och vänner. Men också mycket mera kiv och energi som man inte vet var den ska ta vägen. En sån dag gick vi upp till byns gympahall, vi hyr den och har på så sätt fått nyckeln dit.

Två timmar med Killerball, höjdhopp, lianklättring och en hinderbana blev det och det slog mig hur mycket glädje det finns i kroppen. Och att den glädjen släpps ut när man använder kroppen på alla möjliga (och omöjliga) sätt.

För två veckor sen satt jag på en buss från Jerusalem till Genesarets sjö, jag satt med en man som upplevt sorg i sitt liv det senaste året och vi pratade om hur man tar sig igenom och vidare. För oss båda är tron på Gud vår grund och botten, det som håller oss uppe och som gör att vi faktiskt bottnar trots att det ibland är bråddjupt under våra fötter.

Men för att hitta energi varje dag så hade den här mannen en erfarenhet som jag möter hos så många – energi och kraft frigörs genom att röra på sig. För att skingra tankarna, för att sortera saker i rätt fack, för att kunna fokusera på det man vill, för att kunna sova på natten och vara allert på dagen.

När jag var 21 år var jag med om en skidolycka som gjorde mig rullstolsbunden i en månad – där och då började jag fundera på vem jag var om jag inte var den där sportiga tjejen. ”Du är vad du äter” eller ”Du är vad du tränar” blir ibland verklighet – vår person blir så sammankopplat med intressen att det tillslut blir dom vi är.

Men jag insåg att jag inte kunde bygga mitt liv på träningen, där grundlades min identitet i att följa Jesus! Sen började en lååång rehabiliterings period, och utåt sett så fortsatte jag träna ”som att inget hade hänt”, men inombords var det hela skillnaden.

Jag älskar att få röra på mig titt som tätt – för det är så skönt och så roligt (ibland mest efteråt), dessutom blir det precis som för barnen – mindre kiv och mindre energi som inte vet vart den ska ta vägen.

MEN min grund, trygghet och bekräftelse som människa finns hos Gud – han som har skapat mig, leder mig och känner min framtid. ”Du är vad du är skapad till” skulle programmet heta och jag fick chans att göra ett.

Vi är skapade till individer med ande, själ och kropp. Därför behöver vi mat, träning och vila för ALLA dessa saker – det är då den där inre glädjen kommer, den som inte är beroenden av omständigheterna och som bär igenom livet. Oavsett om man har sorg, mycket att göra eller höstlov.

Tillsammans på vägen! /Frida

No Comments

Post A Comment