Tillsammans

Tillsammans

Den här veckan är jag på Lappis, eller som det egentligen heter: Lapplandsveckan.

Det är en kristen festival i Husbondlinden, Lycksele. What is that?!? Kanske du tänker… Tänk dig en stor camping med människor från hela Norrland, tänk dig ett superstort tält för möten, konserter mm, ett barnområde med en flera halvstora tält och lekytor, ett ungdomsområde med ett stort tält, häng ytor och volleybollplan. Ett café, en affär, ett kapell och en lång toalettbyggnad där många gör sina behov samtidigt som man skriver vem man är kär i på väggen (om man är i 11-15 års ålder iaf) – typ så.

Och här ber vi till Gud (det gör jag ju hemma också, men det känns gott att göra det tillsammans ibland), lyssnar på bibelstudier och seminarier om tro och relationer, sånt här: föräldraskap och gränssättning, identitet och självbild, en tro som bär, när livet går sönder, hur kan vi hjälpa de med drogproblem osv.

Barnen har möten med sång, musik, draman, bibelberättelser, tävlingar och lekar. Ungdomarna har sina möten med mycket snack om Gud, intressen, sex, kompisar och livet – allt det där som snurrar i den åldern. Sen finns den kreativazonen (några tält till…) där man får testa laga mat, måla, spela instrument, dansa, baka mm.

Mitt i denna mylla där möten sker – himmel och jord, skratt och tårar, bus och allvar så har jag ändå saknat en sak, att få röra på mig. Visst, tidigare år har jag varit ute och sprungit, en volleyboll turnering för ungdomarna har anordnats och dansseminarium funnits. Men det jag velat är att få röra sig tillsammans, svettas, kämpa och efteråt njuta av känslan. Det är ju något alldeles speciellt att få träna TILLSAMMANS.

Så i år har jag kört två pass som jag kallat crossträning, en blandning av lite allt möjligt, Aerobic, Tabata, CORE och balans. Klippt gräs, en sjö nedanför och solsken – det kunde nog inte ha varit mer idylliskt. Och tydligen gav det resultats också för många har med en anklagande röst beskrivit sin träningsvärk för mig…men ändå varit väldigt nöjda.

Så pass nöjda att de vädjade om ett pass till och jag är ju inte den som är den 🙂 så på lördag kör jag en gång till!

Utmaningen förra inlägget var ju att fundera kring vad och vilka man tycker är allra viktigast i sitt liv. Om du nu har kommit på det så vill jag utmana dig de två kommande veckorna att köra två träningstillfällen med någon som ditt hjärta prioriterar – för det är något väldigt härligt att få träna TILLSAMMANS!

Tillsammans på vägen! /Frida

No Comments

Post A Comment