Påsklov

Påsklov

Många gav sig iväg – bort från lägenheten eller husets måsten och for västerut, mot fjälls. Så gjorde även vi detta år – vi drog tidigt på annandag påsk eftersom min man jobbade på brandkåren under helgen och jag själv predikade på påskdagen.

Vi for till Hemavan för att i 3 dagar pumpa puder och umgås med min mans bror och hans familj. Nu hemkomna kan jag summera med några riktigt trevliga dagar. Men jag kan inte låta bli att konstatera några saker som säkert kommer att få mig att verka både gammeldax och bakåtsträvande.

När barnen var med i en skidtävling i barnbacken fick jag charterfeeling och fick en avsmak inombords. Allt var så fint ordnat och så bra (förutom vädret) men ändå… den här grejen med ihopskockade människor och en massa föräldrar med telefoner som filmar och tar kort.

Mina barndomspåskar bestod av interna pimpeltävlingar i någon av Bodens sjöar, dit hade vi åkt skoter och/eller skidor. Solandes, stekandes pannkakor eller palt och lekandes i skogen eller på isen var det återkommande. Och vet ni, jag har en enormt glorifierad bild av dessa utflykter – jag minns dem som jätteroliga och fisketävlingen med efterföljande prisutdelning vid hemkomsten var pricken över i:et.

Enkelt, billigt och upprepning år efter åt – tre saker som vi skyr som pesten i dagens ”hitta på fantastiska saker på ledigheten”-samhället. Förnöjsamheten är som bortblåst och vi jagar upplevelser, omväxling och wow-faktorn till oändlighet.

Så än en gång blir jag påmind om att det viktigaste är att göra saker tillsammans – oavsett om det är att åka lift i den lokala skidbacken, pimpla i Luleå skärgård, sitta hemma på bron i solen och äta mellis eller resa långt bort för att semestra. Tillsammans skapar vi minnen och upplevelser, tillsammans utvecklas vi som människor både intellektuellt och emotionellt. Tillsammans kan vi till och med se Gud – för jag tänker att Gud använder människor i min närhet för att lyfta, korrigera och visa mig kärlek.

Så ibland tror jag att vi behöver välja bort det kanske mer påkostade, det som kostar oss mer tid, pengar och energi för att välja det enkla, billigare och kanske upprepade för att få mer tillsammans, för i slutändan är det ändå det som räknas.

Kortet ovan är på min dotter Olivia som denna resa lyckades med koststycket att göra en volt i lössnön, tyvärr fick ingen med detta på bild.

Tillsammans på vägen! /Frida

No Comments

Post A Comment