Ljuset i mörkret

Ljuset i mörkret

November… kan det bli värre? Googlade lite på november och insåg att denna månad inte bara verkar tråkig och dyster, den ÄR tråkig och dyster. Några axplock av ”detta händer i november”: Allhelgona (vackert men dystert), Lenin tog makten 7 nov 1917 och grundade Sovjetunionen (jippi…not!), Karjala Cup spelas (finns det någon mer ointressant cup?!?) , Novemberkåsan körs (lerigt och geggigt)

Även i kyrkoåret är november kanske inte den glättigaste måndaden: Den yttersta tiden, vaksamhet och väntan och domsöndagen… heavy stuff!

Å i mitt eget liv ser det ut typ så här: pass att koreografera, predikningar som ska göras, planeringar och en massa träffar. På hemmaplan ska jultidningarna som barnen har sålt (inga kommentarer här tack…) delas ut, julklapparna som aldrig hinns med i december ska köpas och huset som bara ”vi röjer lite för att inte leva i en svinstia”-städats ska få sig en riktig omgång, allt måste vara färdigt innan julens alla åtaganden med 6 föreställningar med kyrkans julmusikal, inpluggning av nya Les Mills koreografier, predikningar och adventssamlingar, och vår 4-dagars nyårsfestival UNITE15 sätter igång.

Men mitt i detta inser jag att det kan vara helt underbart att leva – att de yttre omständigheterna och denna månads förutsättningar egentligen inte behöver påverka mig särskilt mycket. Jag gick ut och gick i morse (här ovanför ser ni dagens vy från köksfönstret i Boden) hurvigt, småhalt och disigt var det – men med en människa som talade om ljus, kärlek och glädje i mina lurar kom jag hem så upplyft och tacksam som man bara kan vara.

I bibeln står det ”Sedan talade Jesus till dem och sa: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Å det är precis så det känns – som att ett inre ljus lyser i mig så att det mörka som finns både utanför och inom mig trycks undan och trumfas av det ljuset.

När jag tar en stund med Jesus, vilket kan vara allt ifrån att läsa bibeln och be till att göra något för någon annan så kommer alltid en känsla av frid, kärlek och glädje över mig – inte något som ser ut eller känns bra för stunden och sen ger en bitter eftersmak (vilket endel vi gör kan ge…) utan en total sann lycka – djupt rotad i hjärtat.

Ja men mycket kan ju vara ljus i våra liv, kanske du tänker; den man är kär i, vänner, ett meningsfullt arbete, träningen, god mat, kultur och nöjen.

Mmm, men det finns en dimension till – för ALLT detta kan tas ifrån oss (även om vi i trygga Sverige nog har svårare än andra att tänka oss det) Men det finns något som INGEN kan ta ifrån oss som står fast igenom alla livets säsonger och som skapat allt detta sköna som vi får njuta av.

Jag tror att alla människor är skapade till att ha en relation med Gud, så att Han kan leda oss rätt – för alla dessa fantastiska sakerna jag räknade upp här ovanför med kärlek, vänner osv kan ju också bli de största misslyckandena, såren och missbruken i våra liv. Och jag tror inte jag är ensam att känna både skam och skuld när jag tänker på endel saker som inte blivit så bra på dessa områden!

Det är därför det är så skönt att i höstrusket få luta mig emot Gud som är ljus, som vill leda mig rätt i vardagen och som förlåter mig och vill upprätta mig när livet kraschat. Om du inte prövat… be bara ”Gud, om du finns…” ärligt så ska du få se.

Tillsammans på vägen! /Frida

No Comments

Post A Comment