Låt oss jubla tillsammans

Låt oss jubla tillsammans

File 15-06-16 14 47 55Fotbolls-EM, vad får det dig att känna? Spänning, glädje och eufori? Kanske tristess, en onåbar familjemedlem eller ”vadå fotbolls-em”?

Hur som helst – det är EM och jag tycker det är awesome! Älskar att se stora mästerskap tillsammans med familj och vänner. För några veckor sedan insåg jag det fruktansvärda…att jag skulle ha min Bodystep-klass MITT I SVERIGES DEBUTMATCH! Kollade direkt med vår ansvarige på gymmet om det gick att göra ett EM-special-pass som började tidigare för att kunna sluta så att vi hann hem för att se matchen. Bra ide tyckte hon – tack för det, tänkte jag!

Så lika svettig som Håkan Mild var efter att ha sprungit kilometer efter kilometer på kanten då det begav sig (Martin Olsson axlar nästan hans mantel), lika svettig var jag när jag sjönk ner framför tv:n tillsammans med familjen och våra vänner. (Svettbandet på bilden bar jag stolt under Bodystepklassen)

Okej, paus… Här kom en tanke… Jag vet inte hur ni fungerar, men att se stormatcher ensam är ju sådär! Jublar ni lika mycket om ni är själv? Säger ni ”Mmmm” halvhögt om ni äter ensam? Skrattar ni ofta högt om ni ser en komedi själv?

Jag tror inte jag är ensam om att säga nej på dessa påstående…ja menar, det är ju inte för inte som man har lagt på skratt i bakgrunden på komediserier!.

Nej, att få sitta ett gäng tillsammans, kommentera, bli arga för ett baklängesmål, krama kudden när Sverige trycker på, för att sen få brista ut i ett totalt befriande jubel och springa en liten glädjerunda när Sverige kvitterar är så otroligt härligt! Ja, härligt är ordet, att jubla tillsammans är härligt!

Jag tänker att det här är precis det som sker i kyrkan, som många tycker är konstigt, raljerar över eller till och med anser som lite galet. Jag pratar om lovsång! Efter gårdagens match tänkte jag för mig själv när jag gick och la mig: att jubla tillsammans är bland det bästa som finns – det är därför lovsång är så underbart! Att lovsjunga är de troendes sätt att jubla tillsammans.

Vi svenskar är extremt olika – men när det kommer till att heja tillsammans går vi samman och glömmer våra olikheter, precis så är det med oss kristna. Vi är människor från samhällets alla klasser, landets (och världens) alla delar med kulturer och åsikter som spretar hit och dit – men i jublet till vår Gud förenas och gläds vi.

Om Sverige dessutom hade avslutat med att göra 2-1 hade man gått och lagt sig med en sån där grymt skön känsla i kroppen som bara en seger kan ge… Segerns sötma kallas det visst.

När jag läser Bibeln, är i kyrkan, lovsjunger, uppmuntras eller korrigeras av kristna vänner är det precis så jag känner; segerns sötma. För dessa saker påminner mig om tron, hoppet och kärleken. Om att Gud har älskat mig först, oavsett vad jag gör, att han därigenom sände Jesus för att ta allt mitt livs bråte och betala skulden för det, förlåta mig för det och upprätta mig till ett liv i frid och frihet. Att han har vunnit över ondskan och ger mig möjlighet att kalla himmelens och jordens skapare för min far, att jag inte behöver definieras av mina misslyckanden utan får tillsammans med honom, dag för dag upptäcka den potential som han har lagt ner i mig, det hopp som han ger mig.

Jag behöver inte krama kudden och undra hur det ska gå för mig, han har redan segrat – därför känner jag en smak av segerns sötma när jag påminns om det! För jag behöver påminnas om det… baklängesmålen gör så lätt att jag hänger med huvudet, för att inte tala om självmålen!

Hänger du med huvudet just nu? Du kanske behöver påminnas om hur Gud ser på dig och få möjlighet att riktigt jubla tillsammans med andra, det är det vi gör i kyrkan varje söndag!

“Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.”
‭‭Jeremia‬ ‭29:11‬ ‭SFB15‬‬‬‬‬‬

Tillsammans på vägen! /Frida

No Comments

Post A Comment