LÄGER ÄGER!

LÄGER ÄGER!

Jag vet inte hur det är för er, men så länge jag kan minnas har läger på sportlovet varit lika självklart som skinkan på julbordet. Först som deltagare…vilket jag är glad att jag upplevde som just deltagare – jag hade nog inte riktigt velat vara ledare när jag själv var i farten! För som liten hade jag inte några hämningar, jag gick all in i allt och insåg först efteråt att vissa saker var mindre lämpliga än andra (som att hoppa ner från grannens tag på deras 2-vångings hus i snön utan att ha kollat vad som låg under snön först).

Mina föräldrar har inte varit några slalomåkare direkt, det var skoter- och längdskidsutflykter som gällde under den fantastiska 5:e årstiden som bara Norrland har = vårvintern. Så jag fick hyra slalomskidor och lära mig på lägret. Eftersom jag ville åka snabbt och komma först ner (den där lilla tävlingsmänniskan i en, ni vet…) så åkte jag helt enkelt rakt ner – oavsett backe och antal hopp i backen. Vet ledare som har berättat hur jag satsade och hur de såg mig flyga som en vante i hoppen för att sen ställa mig upp, samla ihop skidor och stavar för att fortsätta precis lika offensivt som innan! Men så kom de på det – dom där smarta ledarna, jag vet egentligen inte om det var sant eller om de drog till med en lögn bara för min egen säkerhets skull – att liftkillarna, ni vet dom där som ska hjälpa en med liften, skulle ta mitt liftkort om jag störtade hela backen ner. Så då var det bara att lära sig svänga – så var det med det!

Med lite mer erfarenhet och lite mer insikt bakom pannbenet blev jag sen ”hjälpledare” – en sån där som är för stor att vara med som deltagare men ändå vill hänga med på lägret. Jag vet egentligen inte om jag gjorde särskilt stor nytta – men en sak vet jag – UPPMUNDRA era hjälpledare! Ha ledarträning, försök peppa och göra det möjligt för dem att följa med, för även om man kanske inte tar de största ansvaret så är det så roligt, nyttigt och lärorikt att få vara med. Man får också en naturlig plats, lär känna de andra ledarna på ett djupare sätt och dessutom finns det INGA som barnen så mycket älskar att få busa, be och åka lift med!

Sen har jag med åren gått ifrån att vara den coola, unga ledare som hittar på upptåg och bus till att mer och mer bli den rutinerade som har mycket ansvar, och genom min anställning så är jag nu mer lägerchef – det ni, snacka om att avancera! Nä, men jag kan ärligt säga att det inte finns mycket roligare arbetsuppgifter än att få vara med och forma ett läger.

För läger är något alldeles speciellt, det är som en försmak av himlen…nej, inte alla fisar efter för mycket limpätande och inte alla luftmadrasser som var hela när man lämnade huset men som hips vips gått sönder, men nästan allt annat!

Att få sätta sig ner och äta frukost med barn, ungdomar och vuxna – ta sig tid att prata om det där man aldrig hinner prata om i vardagsrusningen. Att varje dag lyssna på bibelns levande, aktuella och livsförvandlande ord tillsammans och fundera vad det betyder för oss var och en. Att få sjunga, spela, smaska godis, åka skidor och skratta så det kommer ngn kissdroppe där det inte ska när ungdomarna har Joytime sista kvällen, är helt fantastiskt! Det är att få mötas mitt i våra upptagna liv – och dela livet lite mer än vanligt, och vet ni, det tänker jag är något Gud har skapat oss till, där av känslan av försmak av himlen!

Sportlovsläger-tåget har ju redan gått, men är du sugen på att hänga med på ett läger, antingen som deltagare, hjälpledare eller ledare så finns det många möjligheter redan till sommaren! Sport for life anordnar flera olika läger med teman, men också de lokala församlingarna runt om i Sverige brukar flitigt anordna läger, så ta kontakt med din närmaste församling om du är intresserad.

För som vi brukar säga…LÄGER ÄGER!

Tillsammans på vägen! /Frida

No Comments

Post A Comment