Kroppens predikan

Kroppens predikan

Sitter i bilen på väg till Ö-vik, ska på en tre dagar lång arbetskonferens som heter ”Älska Norrland”, den anordnas i början på hösten varje år för alla pastorer som jobbar i Norrland.

Till vecka drar alla olika grejer igång både i kyrkan och på gymmet. Så det här är lugnet före stormen (även om det är fullspäckat schema så känns det som det), att tillsammans med andra pastorer få dela livet och hämta inspiration och kraft hos varandra och Gud är verkligen toppen!

Tycker bara att det är liiite för mycket stillasittande och liiiite för lite rörelse, men löparskorna är med så jag får utlopp för all energi 🙂

Jag ska ha ett seminarium, på teamträningsskolan, som handlar om att leda när man upplever motstånd. Att kunna hitta en väg när det går tungt. Nu kommer jag ju att tala till människor som rör sig i kyrkmiljön, men jag tänker att mycket också handlar om livet i stort. För vad vi än gör, vilken position vi än har, vilken familjesituation vi än lever i, så får vi känna på motstånd – ibland mer än vad vi tänker att vi fixar. Jag brukar ofta kolla på kroppens funktion för att förstå mig på Gud och hur jag fungerar (eftersom jag tänker att han har på något sätt designat oss).

Här är en liten del av vad jag ska säga:

Det som är en självklarhet för att bli starkare är ju att träna kroppen, och vad är träning Ä jo att ge kroppen motstånd, ju större motstånd desto mer träning.

För att bli starkare och bygga muskler krävs så klart träning Ä det som händer när man tränar är att man bryter ner muskulaturen, om man skulle lämna musklerna bara så efter träningen så kommer man alltså att få motsatt effekt Ä man blir svagare. MEN om man efter träningen äter protein som är kroppens byggstenar så kommer muskulaturen att växa och vid nästa tillfälle klara motståndet ännu bättre. Men inte nog med det Ä uteblivna resultat, sjukdom och stressfrakturer är vanliga om man glömmer den tredje komponenten för att bli starkare Ä VILAN! Kroppen behöver återhämta sig för att sedan kunna ge järnet!

Precis så här tror jag att vi fungerar när det gäller vårt inre liv! För att vi ska växa som människor och få en god inre hälsa så behöver vi motstånd, för tänk efter själv – det är ofta när vi möter motstånd som vi slipas till, lär oss saker och blir mer förstående och ödmjuka. Dessutom är i stort sett allt som är värdefullt för oss fyllt med en massa motstånd – saker som kräver mycket jobb, helt enkelt (förhållande, arbete, hälsan, vänner osv)

Om vi helt utelämnade möter motstånd så bryts vi ner, många i dagens samhälle lever med psykisk ohälsa, hat, bitterhet eller likgiltighet. Vi
är inte skapade till att klara alla motgångar och utmaningar i livet.

MEN (nu kanske ni tycker att jag säger emot mig själv) jag tror vi är skapade att klara av alla prövningar, allt motstånd och alla utmaningar Ä men inte själva. Gud har skapat oss till att vara i relation med honom och våra medmänniskor. SÅ med Guds och våra medmänniskors hjälp tänker jag att vi är gjorda för motvind, att vi växer och blir starkare med motgångarna och att vi är gjorda för att komma ur omöjliga situationer och göra omöjliga saker.

Men när man är igång och allt rullar på är det så lätt att prioritera eller glömma bort vilan Ä och för att hålla i längden så MÅSTE vi vila. Sätta sig i lä för en stund och låta allt bara få vara. Kliv in i ambassaden, stäng dörren om allt oväsen omkring dig. EN dag i veckan! Ett av de tio budorden är att vi ska helga vilodagen Ä den står tex i samma uppräkning som att inte döda. Gud vet att vi måste vila för att kunna fungera och ta rätt beslut. Ringa in din vila Ä säg nej, då kommer dina andliga muskler att växa och du kommer att bli uthållig pga att du möter motståndet tillsammans med andra människor omkring och Gud i och med dig.

Fundera hur du tänker kring att möta motstånd. Utmana dig att ta hjälp av andra och om du vill, av Gud, när det är kämpigt. Han finns där för oss alla och vill ge av kärlek och kraft till varenda människa som ber om det – vem vi än är och vart vi än är i livet.

Tillsammans på vägen! /Frida

No Comments

Post A Comment