Gott Nytt år!

Gott Nytt år!

Jag vet egentligen inte vart jag ska börja….jo kanske att be om ursäkt att inlägget kommer lite sent. Men det är bara för att UNITE15 har pågått i Boden och att jag har varit så uppslukad av det.

Det är häftigt att det fortfarande bubblar av glädje i bröstet trots att det nu är ett dygn sedan nyårsfestivalen avslutades. För er som inte har koll: Unite är en kristen nyårsfestival för ungdomar som anordnas på 4 orter i Sverige, i år var det Göteborg, Jönköping, Västerås och Boden som var värdstäder.

Den som säger att kristna har tråkigt har inte varit på Unite, jag har skrattat så att det har sprutat tårar (har väldigt svårt att få ögonen att tåras under skratt annars…) Jag har lovsjungit så att hjärtat har fyllts av glädje, jag har känt Guds närhet så att jag t.o.m har gråtit, jag har tränat så att jag har fått träningsvärk och jag har predikat så att…så att….ja, jag vet egentligen inte – det får de som lyssnade säga vad som hände. Men hur som helst har Unitefestivalen varit grym på alla sätt och vis.

Och kanske det allra starkaste som jag upplevt under Unite är hur fantastisk församling vi har i Boden. Hur vi tillsammans på de olika platserna, med alla de olika uppgifterna har fått tjäna så att 200 ungdomar har fått vara med om detta.

Jag älskar Guds tanke med att vi behöver varandra, (om möjligt) ännu mer än innan! Tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad – på riktigt!

Med otroligt stor vörnad och tacksamhet såg jag mina två Syriska vänner vara behjälpliga i köket med stort engagemang och leenden på läpparna, de var t.o.m uppe till 4 på nyårsnatten, för att komma dit på nyårsdagens morgon och fortsätta.

Jag tänkte på dem när jag talade på sista mötet på nyårsdagen.

Jag pratade om att förankra sitt liv i något som håller vad som än möter oss. Pengar, status, prylar och karriär kan allt tas ifrån oss i livets spel. Till och med pojkvän, maka, barn och familj är inte tänkt att vara våra ankare i livet – även om det verkligen är en STOR välsignelse så länge vi får möjlighet att ha dem, men dom är lika dödliga som vi själva. Men att Gud älskar oss, att Jesus gett oss ett hopp som sträcker sig igenom allt det vi går igenom, även genom döden. Det är något man kan förankra livet i som håller. Som det står i Bibeln: ”Detta hopp är vår själs ankare” (Hebr 6:19) Att man i alla stormar ändå kan få känna ”det är väl med min själ”: https://www.youtube.com/watch?v=T8_EfDqF7YI

Och jag tänkte att mina syrianska vänner verkligen har det hoppet, trots det krig som rasar i deras hemland, trots att deras familj och släkt är kvar mitt i det hemska som händer, trots att de fått höra om släktingar som fångatagits av IS så är det frid i deras själ – och dom har så mycket kärlek och glädje att ge eftersom det har förankrat sitt liv i något som är större än alla omständigheter.

Så här efteråt känns det lite tomt, men jag anar att inget kommer att bli som förr, att det här var en milstolpe som kommer påverka många, även mig själv. Jag ser fram emot 2015 med tillförsikt och önskar er alla ett gott nytt år!

Tillsammans på vägen! /Frida

No Comments

Post A Comment