Godis, sötfika och annat slisk

Godis, sötfika och annat slisk

Har du någon gång blivit utskälld av din man, förälder, din fru eller ditt barn och du innerst inne vet att dom har rätt men något inom dig gör ändå att du bjuder upp till kamp?

Det har jag… många gånger! Och då inser jag hur viktigt det är att både våga fostra andra men också kunna ta emot att någon fostrar mig, inte bara när jag var barn, utan livet ut.

Min man är en relation- aktivitets- och jobbmänniska. Han hämtar glädje i att få göra praktiska saker tillsammans, helst ute i naturen. Att sitta still och ”bara vara”, se på tv, surfa, eller hålla på med sociala medier och annat i den stilen faller honom inte alls i smaken. Så oftast får jag en (mycket välbehövlig) utskällning lite då och då när sånt tenderar att ta överhanden i vardagen.

Förra veckan gjorde vi bort våra två barns kompiskalas, dom fyller år i september, men då har vi alltid mastodont-mycket att göra, dessutom ville dom ha bastuflottskalas resp vattenkrigskalas och då passade det ju alldeles utmärkt att ha dom under vår semester.

Sagt och gjort – jag fixade godis, fika och glass och tänkte inte så mycket mer på det tills det bara blev för mycket för min man. Och han ifrågasatte mitt beteende vilket gjorde att jag verkligen fick en tankeställare… igen! Tro nu inte att jag köpte det där och då, å nej, jag försvarade mig självklart med: ”alla andra…”

Han sa bl.a.
– varför lär vi våra barn att man ska proppa i sig massor med sötsaker när det är fest?
– varför beräknar vi att barn ska äta lika mycket som vuxna? De som då redan har problem är dom som kommer att äta upp allt!

Jag vet ju att han har sååå rätt, men någonstans tappas det så lätt bort. Man tänker att man är snäll, att dom blir glada och att det är ju bara deras kalas en ggr/år. Och jag har grunnat på detta en vecka nu och har en jättesvårt utmaning både till dig och till mig själv:

I höst ska jag iaf försöka dra ner på allt onödigt socker i vardagen. Jaha, kanske du tänker…ska det bantas nu?!? Nä, det är inte så jag menar, utan att tillsammans verka för att rensa ut föreställningen om att man måste proppa i människor socker för att man ska vara en lyckad värd/värdinna.

Ex:
– När jag bjuder hem människor kan jag fråga om dom vill ha en kaka till kaffet istället för att bara ställa fram en massa sötsaker – för det är mycket lättare att säga nej då än att säga nej när den där fantastiska kakan ligger framför en.

– Variera festkvällen med skivad frukt, bär och nötter istället för ett dignande bord av sötsaker. Man behöver inte alltid få lovord för sin fantastiska kladdkaka.

– Räkna med att människor ska äta EN sötsak istället för 7 sortes kakor.

– Är det en planeringskväll mitt i veckan – bjud på ett gott kaffe, te eller smaksatt vatten. De som tränar och behöver äta mer på kvällen kommer se till att dom får i sig det ändå – för resten är fikat helt onödigt!

– Är det någon som inte fikar så träna på att inte säga: Va?!? Varför fikar du inte?!?” varför ska man behöva förklara varför man ibland väljer bort att fika? Det finns ju ingen som säger ”Va?!? Ska du verkligen ta 3 kakor” när tallriken är fylld med mer fika än vad som egentligen är bra för kroppen.

Min erfarenhet är att det är dom som kämpar mest med att hålla igen på sötsaker, som också har svårast för att sätta lagom-gränsen när de väl står inför att kunna äta mycket mer än lagom. Och varför kan inte vi då försöka hjälpa oss själva och varandra till en sundare och mer välmående vardag där sockret inte står mest i fokus utan vad vi gör och vem vi är med. Om alla tänker att man minsann inte vill vara den som andra tycker inte alltid bjuder på dignande bord och massor av godsaker kommer det att fortsätta eskalera med ohälsa bland både barn och vuxna. För ärligt så krävs det MYCKET disciplin och viljestyrka att hitta goda vanor när det är lördag hela veckan på både arbetsplatser, skolor, restauranger, i hemmet och i kompisgänget. Det säger jag både av egen erfarenhet men också bara genom att kolla på vår omgivning.

Jag menar inte att alltid ta bort och välja bort det goda, självklart ska man få njuta av något man tycker är riktigt gott (godis i mitt fall) men att hjälpa varandra till en sund nivå i vardagen.

Tillbaka till kalaset, inför det andra kalaset tänkte jag till och bjöd då ”bara” på korv, bröd och mos + en godispåse. Glassen fick stå kvar i frysen och fikat bakades/köptes aldrig och barnen var sååå nöjda – för då la vi mer tid på att fylla en massa ballonger med vatten till deras vattenkrig 🙂

Tillsammans på vägen /Frida

No Comments

Post A Comment