Fri att få ta i!

Fri att få ta i!

Idag var jag och Jesus på promenad. Vi gick en runda för att jag skulle få tid att lyssna – jag är ofta så bra på att säga vad jag önskar, vill och tycker att Han borde göra, hur saker och ting borde va, men nu försökte jag lyssna.

Några hundra meter från vårt hus ligger byns skola, och den passerade jag på väg hem från promenaden. En klass, typ år 3, var ute och spelade brännboll. En av pojkarna ropade till tjejen som var på tur att slå; ”Slå bara rakt ner så att ingen kan ta lyra”. Mitt hjärta sjönk i kroppen och jag blev så ledsen. Jag funderade på att gå dit och ta bollen och slagträet och slå ett slag till den bakre cykelvägen (som bara de bästa i klasserna gör) och säga att det bara är för att jag fick chans att slå X antal lyrbollar som jag sen fick bättre och bättre timing, mer kraft bakom bollen och en renare träff.

Vi människor är så otroligt kortsiktiga och väldigt rädda för att misslyckas! Och när vi lyssnar på de signalerna i vårt inre, när vi går efter dem, så krymper vi både oss själva och våra medmänniskor.

Jesus gör tvärtom, han har en helt annan måttstock när det gäller kortsiktighet och misslyckande. Han kom tre dagar försent, så att hans kompis redan hade hunnit dö. Han gav inte alla svar utan lämnade oftast frågor hängande. Han såg ut att misslyckas gång på gång. Att som kung rida in på en åsna, eller som Rabbi ha ett gäng simpla fiskare som sina efterföljare och framför allt – att som påstådd Messias bli korsfäst var i folkets ögon ett totalt misslyckande.

Men jag älskar att lyssna till Jesus. Människors perspektiv tenderar att krympa oss medan Hans perspektiv är det som får oss att växa. Hans perspektiv är det långsiktiga – evigheten. Det är aldrig för tidigt, aldrig för sent! För Gud är ingenting omöjligt.

Dessutom kan det som i människors ögon ser ut som det största misslyckandet vara det som leder till den största segern. För utan att Jesus hade dött skulle han inte heller kunnat uppstå. Vi utvecklas när vi misslyckas, men vi behöver Guds kärlek och nåd så att vi kan fortsätta att vara frimodiga och våga ta nya kliv.

Man kan tänka att min brännbolls-upplevelse skulle leda till en debatt om könen och hur vi fostrar våra barn… och visst vi behöver prata om den problematiken som finns inbyggd i att förminska tjejer när de tex ska prestera med kroppen, medan man förminskar killar om de ska ta hand om hem och barn.

Men könsdebatten leder bara till en återvändsgränd – där finns inte svaren för hur vi ska bli fria från skuld, skam och rädsla, den finns hos Jesus.

Med honom kan jag bejaka min person fullt ut, jag får ta i och slå allt vad just jag kan just idag. Jag får springa mitt lopp utifrån min form och kapacitet och det är precis så som Han vill ha det.

Jag får göra det med vetskapen att Gud har tänkt något gott för mig. Igenom alla misslyckanden finns Han vid min sida, ”med en evig kärlek har jag älskat dig”, den kärleken som tål allt och hoppas allt.

Det har gjort mig fri att få ta i. 

Tillsammans på vägen!
/Frida

 

 

 

No Comments

Post A Comment