Det tidningen inte skrev…

Det tidningen inte skrev…

FullSizeRenderFörra veckan var jag med i Pingst.se (länk till artikeln http://www.pingst.se/om-pingst/tidningen-pingst/artikel/gymtranare-och-pastor/), det är en tidning som ges ut till alla medlemmar i hela Sverige. Artikeln handlar om mitt liv som pastor och instruktör och vägen dit.

Att vara med i ett reportage är alltid väldigt speciellt. Man samtalar minst en timme och detta kokas sedan ner till en begränsad artikel. Den som intervjuar har oftast också en tanke med reportaget, vilket gör att detta kommer att vara det som lyfts fram och belyses i artikeln. Fel? Inte alls – det är bara så det är!

När jag läste mitt eget reportage slog det mig hur svårt det är att sammanfatta något så stort som en kallelse, eller ännu mer en relation med Jesus. Lika svårt som det skulle vara att sammanfatta min relation med Samuel, nej förresten, ännu svårare.

Det slog mig också hur mycket det är som inte står – det är som att man tar ett foto från den bästa vinkeln, för att sen lägga på det bästa filtret. Ytligt och tillrättalagt? Egentligen inte, det handlar snarare om integritet.

För det är så mycket jag inte kan och vill skriva, så mycket som är privat. I mitt eget liv och i mina näras liv finns det både sorg, kamp och tillkortakommanden. Och just därför kan jag inte dela det allra vackraste Jesus har gjort för mig.

Jag kommer inte offentligt att lägga ut allt som synden i mitt liv har lett till (det är alldeles för mycket gottande i människans väsen för att de skulle leda till något konstruktivt) och därför kommer jag aldrig kunna berätta vad frälsningen egentligen betyder för mig på djupet.

Jag kan heller inte berätta vad vi som familj varit med om genom åren, jag vill inte lämna ut min man och mina barn på det sättet. Och därför kan jag inte fullt ut beskriva hur totalt beroende vi är av Jesu kärlek, vilket kitt det egentligen är i vår familj.

Om jag skulle titta på min egen förträfflighet kan jag ganska snabbt konstatera att den inte räcker särskilt långt. Utan allt handlar om den jag tror på och vad Han genom åren har gjort i mitt hjärta.

Men trots att det är mycket som jag inte kan och vill berätta offentligt hoppas jag att det på något sätt syns i mina livsval och i mina handlingar, att mitt liv får bära god frukt.

Om du ser något i mitt liv som glimmar, som är guld… så har vår skapare lagt ner det i mig, precis som han har gjort i dig. Och det vill han plocka fram i våra liv – i gemenskap med Honom och andra människor. Han kan t.o.m ta det som är det mörkaste och fulaste i vårt liv och göra det till något vackert som kan få vara till välsignelse för andra. Genom det Jesus har gjort på korset är jag helt upprättad och fri. Min identitet ligger inte i vad jag presterar och kan visa upp utan i att jag är totalt älskad av min far i himlen och vad det innebär kan ingen artikel i hela världen fånga, för inte ens jag kan klä det i ord.

”Min reaktion är att falla på knä inför Fadern, fadern över alla andra fäder i himlen och på jorden. Jag ber honom att stärka er med sin Ande – inte med råstyrka utan med en underbar inre styrka – så att Jesus flyttar in och bor i er när ni öppnar dörren och släpper in honom. Och jag ber honom att ni ska stå med båda fötterna stadigt på kärlekens grund så att ni tillsammans med alla kristna kan ta till er Jesu kärleks oerhörda dimensioner. Erfar dess vidd! Pröva dess längd! Loda dess djup! Känn dess höjd! Lev till fullo, fyllda av Guds fullhet. Gud kan göra allt, som ni vet – mycket mer än ni någonsin kan tänka er eller ana eller be om ens i era vildaste drömmar! Han verkar inte genom att köra med oss utan genom att påverka oss inifrån, genom sin milda Ande i vårt innersta.
Efeserbrevet 3 (the Message)

 

Tillsammans på vägen!
/Frida

 

No Comments

Post A Comment